Gäddan och gänget på äventyr
FN:s barnkonvention fyllde 20 år 20.11.2009
För att uppmärksamma den här milstolpen bestämde sig Väståbolands stad för att anställa Gäddan och gänget. Gäddan och gänget bor i en sump, som också fungerar som resväska. I sumpen finns bl.a. deras viktiga anteckningsböcker ”Jag vill säga något”, där de skriver ner tankar hos barn de träffar.
Deras första uppdrag var att åka på ett år långt äventyr i vår nya stad, träffa barn och höra vad de har att säga till vuxna. Med på resan var också Katten Sam, barnombudsmannens officiella maskot:
Fredagen den 20.11.2009 samlades Gäddan och gänget i Familjehuset Ankaret, där Klara Schauman-Ahlberg berättade om barnkonventionen. Efter det bar det av till busstationen där stadsdirektör Folke Öhman tillsammans med några barn såg till att Gäddan, gänget och Sam tryggt kom i väg med bussen till Nagu. Gäddan och gänget besökte sedan under ett års tid daghem, gruppisar och familjedagvård i alla kommundelar.
På barnkonventionens dag följande år, 2010, återvände Gäddan och gänget till Familjehuset för att presentera sin resa genom en utställning, och under sommaren samt hösten 2011 fanns en mobil version av utställningen till påseende i stadens bibliotek.
På den här sidan hittar du bilder och berättelser från nästan alla ställen Gäddan och gänget besökte under sin resa!
 Gäddan och gänget tog katten Sam med sig... |  ...och så började resan mot busstationen. |
 Stadsdirektören bekantade sig med de olika fiskarna i gänget |  Hej, hej Gäddan & gänget, vi ses om ett år! |
Gäddan och gänget på äventyr
Det var en blåsig höstmorgon i oktober, då gäddan fick sitt nya jobb. Han hade länge simmat omkring i Skärgårdshavet och funderat på vad han skulle hitta på. Han ville gärna resa, men det finns inte så många flyplan där gäddor kan boka biljett. Visst gillade han ju att plaska fram, men det började bli lite tröttsamt.
Så gäddan bestämde sig för att skicka flaskpost. Han skulle skriva till någon som arbetade med barn, för sådana gillade han. Han hade ofta sett barn på stranden, de var alltid så glada och plaskade nästan lika bra som han. Han kunde bli världens första dagisgädda – vilken grej!
”Kära fru dagistant…”, började gäddan sitt brev.
Några dagar senare bubblade det i gäddans telefon, det var någon som ringde!
”Hallå, det är gäddan”, svarade han.
Det var en dam som ringde. Hon sa att hans brev hade kommit fram till Pargas stad, och att han gärna fick börja jobba hos dem. Han skulle få ett specialuppdrag.
”Du kommer att få åka runt till alla daghem i hela staden. Du stannar ungefär två veckor på varje ställe, för att tillsammans med barnen och de vuxna diskutera barnens rättigheter. Har du hört om barnens rättigheter?”
Jadå, det hade gäddan. Han visste mycket om barnens rättigheter, för det var en väldigt viktig sak.
”Vad bra”, sa damen. ”Det finns ganska många daghem och familjedagvårdare för dig att besöka, så du kommer att vara borta nästan ett helt år. Du får åka både buss, bil och färja för att komma fram till alla. Då du kommer tillbaka hoppas vi att du har med dig många minnen från din resa.”
Det var det bästa gäddan någonsin hade hört!
”Efter resan gör vi en utställning av allt du har med dig. Vi gör också material som i framtiden kan hjälpa vuxna att ta reda på vad som är viktigt för barn. Efteråt får du gärna flytta in i Familjehuset.”
Gäddan hade bara en fråga:
”Får jag ta med mig några vänner?”
”Javisst, vilken bra idé!”, sa damen. ”Vi kan kalla er Gäddan och gänget!”
- Sofie Grahn
