Till innehållet


Utö

IMGP0639.JPG 

 

Utö är Finlands sydligaste bebodda ö. Ön har haft säsongbetonad bosättning redan åtminstone på 1500-talet och fast bosättning allt sedan 1740-talet. Sjöfareten har varit en oskiljbar del av livet i Utös bysamhälle. Från mitten av 1550-talet har livet på Utö formats till det nuvarande genom samfärdseln över havet från Östersjön till Skärgårdshavet. Lots-, fyr- och tullverksamheten samt senare även militära funktioner har påverkat öns vardag.

Den ursprungliga fyrbåken, den första i Finland, byggdes år 1753. Den förstördes dock under kriget 1808-1809. Fyren återuppfördes år 1814. Det speciella med fyren är att det i anslutning till den byggdes ett kapell som varit i bruk åtminstone redan 1841.

Utös karga men till artbestånd mångfaldiga natur samt den fungerande bygemenskapen utgör en unik landskapshelhet.

Ännu i början av 1900-talet beboddes ön av ca 110 invånare, medan de fast bosattas antal på ön under de senaste åren har varit kring 30-40. Sedan försvarsmakten, som var den största arbetsgivaren på Utö, lämnade ön år 2005, är det hembygdsföreningen på Utö som arbetar för att ön ska bevaras bebodd året runt. På Utö finns alltjämt en lotsstation som sysselsätter lotskutterförare. Dessutom verkar en skola på ön (grundad 1884) och tillhandahåller undervisning på finska för förskolebarn och i klasserna 1-6.

Sommartid är livet på Utö synnerligen livligt, då byns huvudbrygga fylls av besökarnas segel- och motorbåtar. I anslutning till Utös gästbrygga finns en butik, ombudspost, cafeteria, toalett samt sopstation. Inkvartering och måltider ordnas året om; det finns ett hotell och stuguthyrning på ön. Utö museum och fyr är öppna sommartid varje dag och vintertid efter överenskommelse.

Till Utö kommer man med förbindelsebåt M/S Eivor från Pärnäs (Nagu).

IMGP0641.JPG 

Skriv ut
Dela |
Upp